fredag 31 maj 2013

Att tappa fotfästet





Hej på Er alla fina bloggisar!
Det är glest mellan inläggen här och jag förstår om ni tror att jag lagt av. 
Men ibland förändrar sig livet och det är precis vad det har gjort för oss. Man tappar allt och har bara energi kvar till det som är absolut nödvändigt för att livet ska fungera........
Vi har råkat ut för något mycket jobbigt och sorgligt. En stor förlust. 
För några månader sedan miste vi en av våra allra närmaste vänner. Han hade bara hunnit leva halva sitt liv, om ens det när han hastigt och oväntat gick bort.
Han var som en i familjen här på Hällekil Där Väst. Det är så tomt och märkligt, det har gått tre månader nu och fortfarande är det obegripligt. Vissa dagar är jobbigare än andra. Men det är väl så det är.
Han fanns alltid med oss. Vardag som fest. Midsommar, jul, nyår, han var bestman på vårt bröllop, han var tomte på julafton........ Barnen älskade honom. Och vi också.
Han var min mans barndomskamrat och de var varandras spegelbilder. Jakten var ett av många intressen som band dem samman. Det gör så ont att se min mans saknad, han lider så oerhört och saknar honom varje sekund.
En otrolig saknad.
En enklare och mer anspråkslös människa finns inte. Så trygg, så stadig, så snäll....
Han var en mästare på matlagning. Här hade han och jag ett stort gemensamt intresse. Vi kunde prata recept i timmar. Grillning var hans specialitet. Han kunde lägga fem-sex timmar på att passa grillen och resultatet blev alltid en köttbit så himmelsk mör och god så att folk kunde inte få nog. Det är få gånger vi har grillat och inte han varit med. Det tog emot att ta ut grillen häromdagen........
Han bodde bara ett stenkast härifrån i sitt lilla hus. Han hade ingen egen familj, kanske var det så att han kände att vi var lite som hans familj. I alla fall var det så vi kände, att han tillhörde vår familj. Och vi är så otroligt tacksamma över att vi haft förmånen att få ha honom i våra liv, även om det blev alldeles för kort! Minnena är många, och vi har gråtit floder men även skrattat massor sista tiden när vi har tänkt tillbaka och pratat om honom.
Det är så många så många som saknar denna fina människa. Och det gör ont i hjärtat när jag tänker på hans fina mamma, pappa och syskon. Vilken smärta.

Men livet går vidare och lite annat smått och gott har också hunnit hända. 
Vår lilla tjej har hunnit fylla fyra år, hon fyller på valborgsmässoafton. Och frun i huset har hunnit fylla fyrtio år. Åldersångest? Inte det minsta. Jag har funnit det jag behöver för att känna mig tillfreds i livet och det är så härligt. 

Förhoppningsvis så återkommer jag snart med ett gladare inlägg. Vi har ett stort projekt på huset på gång och igår fick vi äntligen klart från Värmlands museum angående vårt bygglov!
Det är många viktiga beslut som måste tas de närmaste dagarna, orken att tänka på detta har inte riktigt funnits. 
Hoppas ni har det fint och att ni njuter av den härliga sommarvärmen! 

Varma kramar!

Kristina 

4 kommentarer:

G:a Affären sa...

Hej kära Kristina!

Först får jag beklaga er förlust av er familjevän, det gör alltid så ont när livet blir alltför kort med någon älskad. Så fint du skriver om er vän och jag förstår att ni haft en tung tid. Jag har anat att att något hänt då dina blogginlägg uteblev.

Jag skriver inte mer nu Kristina, ett lugn har ändå lagt sig för nu vet jag...

Hoppas orken och styrkan återkommer snart. Och du, jag gillar det du skriver och din inställning till att fylla 40. Grattis i efterskott!

Önskar dig vackra dagar och jag tycker det är skönt att du är tillbaka!
Cia

Här är gudagott att vara! sa...

Kristina, jag beklagar verkligen er s sorg och er stora förlust av en kär vän. Man förstår att han var en enastående person, när man läser din underbara beskrivning om honom.
- Tack för din hälsning ♥
Jag blev så glad när jag såg att det var från dej ! Har tänkt på dej och varit orolig, för jag förstod att det hade hänt något allvarligt när eftersom din blogg hade plötsligt tystnat.
Sänder dej och din familj styrkekramar och är så glad att du trots allt kan känna glädje och lycka över det du har omkring dej.
Hälsningar / Anneli

Fröken Grön sa...

Jag har undrat lite varför det varit så tyst här på bloggen; att läsa anledningen var tråkigt...
Du skriver så fint om er vän.
Hoppas ni känner att han lever vidare genom era härliga minnen.
Varm kram från Skåne!
/Anna-Karin

Gina sa...

Goodmorning. I saw your blog and Ihave to say, very nice work. I have a blog about driftwood art! If you want come to see me!