lördag 20 oktober 2012

Längtan efter Lugnet

Innan jag flyttade till Värmland så bodde jag i ett litet hus i skogen i Blekinge, och huset heter just Lugnet. Och det gör verkligen skäl för sitt namn, lilla lugnet. Lugnt och skönt med bara ett fåtal grannar. I huset närmast mitt bor min ena storebror och hans familj. Huset är ett gammalt torp från 1800-talet som är tillbyggt och omgjort till åretrunthus. Bjälkar i taket, kamin i vardagsrummet och vedspis i köket. Två isolerade gäststugor, jordkällare och flera uthus. Tomten är på tvåtusenfemhundra kvadratmeter och vetter mot en liten grusväg på ena sidan och skogen mot andra sidan. Jag har kvar mitt Lugn, men kanske inte så länge till. Det är nu till salu........


 
........huset är byggt i vinkel. Den gamla delen ligger till vänster och den högra är tillbyggd i samma stil som den gamla........
 

 
........vardagsrummet....köket....och den gamla farstukvisen som var entré innan huset byggdes till........

 
 

.........här går man in idag. Eller också bakom ryggen på fotografen där det också finns en entrédörr som vetter mot en större altan.


En av gäststugorna, isolerad och med el och värme och som man kan bo i året runt.
En av mina bröder (inte han som bor granne utan en av mina andra storebröder) bodde i huset (alltså inte i gästhuset utan i själva huvudbyggnaden) när dessa bilderna togs men nu har han flyttat till ett eget hus.

Vi har inte haft tid att vara i Lugnet så mycket som jag skulle ha velat vara. Det har varit så mycket annat. Det är nu åtta år sedan jag träffade min man och sex år sedan jag flyttade till värmland. På dessa sex åren så har vi fått två barn med bara nått års mellanrum och samtidigt renoverat ett hus på flera hundra kvadratmeter. Totalrenoverat både insida och utsida. I stort sett. Och då blir det inte så mycket tid över. Ett hus ska man bo i, det mår inte bra av att stå tomt. Det ska underhållas och klippas gräs. Det blir för jobbigt. Men det är trist. Och jag får en klump i halsen bara av att skriva detta. Huset innebär för mig många minnen. Sista tiden tillsammans med min underbara mamma. När min mamma drabbades av cancer så bad jag henne flytta hem till mig så att jag kunde ta hand om henne. Hon bodde hos mig i två år innan hon dog. Jag är otroligt tacksam att jag hade möjlighet att göra detta.
Så det känns inte så kul just nu, även om jag såklart vill att huset ska bli sålt, så blir det tungt den dagen det blir det.

Idag är det riktigt grått och trist väder! Lite lagom pyssel inne blir det idag. Jag har jobbat fyra nätter på raken i veckan och är förkyld så det är skönt att bara ta det lugnt.
Hoppas ni bloggisar har en fin lördag!

Kram kram!

Kristina

13 kommentarer:

♥Gabriella ♥Hemma På Dunderbo♥ sa...

Vilket super fint ställe förstår att det är blandade känslor med försäljning..men ändå lycka till
Ha en härlig lördag kväll
Hälsningar Gabriella

kråke sa...

Minnen....hoppas du behåller ditt lugn i hjärtat och alla härliga minnen:))

Ha en mysig helg med dina skatter:))

kram kråke

Lilla Kullan sa...

Så mysigt och fint.:-) Stina

Terese w sa...

De som köper Lugnet kommer säkert ha det lika bra som du haft det! Klart att det är svårt att släppa taget speciellt det du skriver om din mamma!!
Och alla tankar, tänk om, ska jag verkligen, det kanske går att behålla, (som jag garanterat skulle haft)
Det är ju som du säger här du bor nu! Minnena bär du alltid med dej oavsett om du har huset kvar eller inte!!!

Hoppas du mår bättre nu!!!! KRAM

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Inte konstigt att det känns och sälja det fina huset, du har många minnen därifrån också. Men som du skriver, ett hus behöver någon som bor i det.
Stor kram
AnnaMaria

lotta sa...

Jag blev riktigt tagen av din historia. Minnen är ju dock viktiga att bevara hela livet och att vara tacksam över de år man får med sina nära och kära... Vilket toppenställe ! Kram Lotta

Magia da Inês sa...

º°♪♫♫
Belas fotos.
Bom domingo!
Boa semana!
Beijinhos. °º♪
Brasil ♫♫♫

Rosa i huset i vitt sa...

Hejsan hittade in till dig
ha en bra kväll
kram Rosa

Gunillasljusglimtar sa...

Gomorron på dej!.Tack för att du hälsa på hos mej!...Vilken fin berättelse om lugnet.Tror det blir nån lycklig som kan köpa fina huset...Jaa det är ju så bra tänkt att man måste ha tid för sina hus.Vi har flyttat permanent till våran lilla stuga vi.Kram o hoppas vi hörs igen....Gunilla

Blan betong och gammeldags pioner sa...

Hej fina! Ditt inlägg berörde mig starkt! Förstår din känsla om att sälja Lugnet! Men som du skrev ett hus behöver någon som bor i det o ta hand om det o ger det kärlek o omvårdnad precis som ni gjort! Ha en fin helg kram från Maja

Lilla Majken sa...

Vad fint. Förstår att det känns i hjärtat att göra sig av med Lugnet. Men det kommer säkert att kännas bra när det väl är klart. Jag tycker vi har fullt upp med ett hus. Det är inte lätt att hinna med allt och man vill ju njuta av det man har.

Må så gott. Kram Therese

G:a Affären sa...

Åh vännen, jag förstår att det känns smärtsamt också, även om förnuftet får tala. Det är väl så med hus som man förknippar med minnen. Så fint av dig att din mamma fick vara hos dig de sista åren. Det är minnen du har kvar, även när huset är sålt. Jag hoppas du får ett litet lugn inom dig när detta är över, det är att ta själva beslutet som också kan ge sorgsna känslor.

Varm kram till Dig,
Cia

Körsbärshöjden sa...

Vilket fint hus du bodde i, förstår om du känner ångest över att sälja det, men livet går vidare och nu bor du ju,om jag får säga det, ännu finare.

Lycka till med allt <3

Ps jag har en liten tävling som kanske kan muntra upp :)